Det här är faktiskt värt en skål för hörni – jag ska doktorera!
För några veckor sen fick jag reda på att jag har blivit antagen som doktorand till forskarskolan Upgrade med fokus på lärarutbildning och digitalisering!
Påbörjar detta äventyr i september och kommer då fortfarande att befinna mig på KTH, som är ett av de 9 lärosäten som forskarskolan består av. (Och jo, kommer troligtvis att fortsätta att föreläsa lite på sidan av när jag hinner.)
Inriktningen för tjänsten är studier av hur lärarutbildare utvecklar sin kompetens att integrera digitala verktyg i sin undervisning för att stödja lärarstudenters lärande.
Det ska bli roligt, spännande och utmanande! Som jag skrev i min ansökan så ser jag fram emot att verkligen få grotta ner mig, vrida och vända på tankegångar och resonemang och vem vet – kanske prove myself wrong (eller right?!) under resans gång.
Ända sedan jag började arbeta på KTH som pedagogisk utvecklare 2017 har mina chefer och kollegor hintat om att jag borde forska. Och visst, det har låtit lockande men samtidigt har Jante knackat lite på axeln och undrat om det här med forskning verkligen är något för mig? Men så dök just den här tjänsten upp, som det ju ”stod mitt namn på” som man brukar säga så jag tog chansen, skrev en ansökan från hjärtat, satt i en lite nervös Zoom-anställningsintervju där det bland annat framgick att doktorandplatser är en rätt eftertraktad anställningsform och den stora frågan var om jag var redo för en rätt rejäl förändring? OM jag är!
Ville egentligen bara med det här inlägget dela med mig av den här roliga livsförändringen och berätta att jag är himla glad över att jag har fått den här fina möjligheten!