#Lärartycket 9 1

Jag tar över #lärartyckets stafettpinne från Karin Nygårds som stack hål på bubblan och skrev det fina åttonde inlägget.

Stolthet. Det ord som bäst beskriver min relation till mitt yrke och det är det det här inlägget kommer att handla om.

Jag är stolt över att kunna säga att jag faktiskt har valt att utbilda mig till och arbeta som lärare. Ibland får jag frågan varför jag blev lärare? Jag som är så intelligent, social, medveten, hade hyfsade betyg, med mera. Varför lärare och inte något mer ”ekonomiskt försvarbart”? I reklambranschen kanske? Eller varför inte jurist? Svaret på frågan är enkelt. Ännu enklare nu efter några år i yrket. Det finns få yrken där man dag efter dag får uppleva känslan av att man gör något viktigt åtta timmar om dagen. Ja, ibland (eller ofta) kanske till och med fler timmar än så.

Idag är det få elever som drömmer om att utbilda framtidens barn och ungdomar. Mina elever fnissar lite nervöst när jag (ja, på allvar) föreslår att de kanske ska utbilda sig till lärare. Särskilt de som så uppenbart besitter hög pedagogisk kompetens och verkligen borde ta vara på den. Det verkar som att det är fel att uppmuntra sina elever till att ”bara” bli lärare. Som lärare verkar det som att man enbart ska uppmuntra eleverna till att bli läkare, jurister eller civilingenjörer. Helt enkelt för att de i så fall med all sannolikhet skulle få ett tjockare lönekuvert den 25:e varje månad.

Jag har till och med hört lärare ironiskt föreslå för hela elevgrupper ”Ni kanske ska bli lärare?” för att sedan invänta det obligatoriska hånfulla fnisset. Om man förlöjligar sitt eget yrke, hur tänker man då? Är det kanske dags att byta bransch i så fall? Om man inte känner någon stolthet kopplat till sitt yrke är det dags att förändra sin vardag.

Den som inte redan är stolt över sitt yrkesval bör ta sig en rejäl funderare på vad det är man ägnar tiden åt – och hur viktigt det faktiskt är. Det är dags att vi lärare äntrar våra klassrum med högt burna huvuden varje dag. Att vi börjar bete oss som att vi ständigt utför något betydelsefullt. Att vi tar oss själva, våra elever, vår uppgift och vårt yrke på allvar.

Jag önskar att alla lärare en dag skulle kunna svara som Taylor Mali i videoklippet nedan varje gång någon frågar dem vad de gör på dagarna. Den dagen är jag övertygad om att det där förväntade fnisset skulle utebli.

Jag lämnar härmed med varm hand över stafettpinnen till Christina ”IT-mamman” Löfving.

Patricia Diaz